Jag tar ett djupt andetag. Det blir ett sånt där rökmoln, så som det blir när det är kallt. Det börjar bli alldeles för kyligt för att sitta här utanför på den gamla stentrappen. Men jag sitter kvar. Jag tittar upp mot den svarta himlen. Där stjärnor träder fram som ett diamant täcke. Jag studerar stjärnornas mönster, letar efter stjärnbilder, även fast jag bara kan den stora karlavagnen.
Jag drömde om dig inatt. Dina nervösa händer som brukade lägga mitt hår bakom örat. Jag tänker att tänk om jag blev kvar med dig. Du som brukade berätta för mig att jag var något mer än alla andra. Att våran stad inte var gjord för oss två. För vi var inte sånna som blev kvar.