vissen själ

publicerat i texter;
 
bild/tumblr
Jag irrar omkring på obelysta vägar i total mörker. Letar efter någon som kan hjälpa mig ut, gömmer mig för dem som vill hitta mig. En ond cirkel cirkulerar och jag kommer att kapitulera. Bland mörka stigar och svarta tankar kommer jag snart brisera. Allt jag kan höra är mitt hjärta pulsera. Ojämna takter kompade med ojämna steg.
Vad ser du när du tittar på mig? Kan du se att jag egentligen inte ler, kan du se vad som faktiskt sker? Bortom simulerade skratt och betydelselösa konversationer, kan du se vem jag är? Kan du se all misär? 
Miljoner fiktioner om hur jag kunde vara. Biljoner illusioner om hur livet kunde vara. Triljoner verisioner utav mina abstraktioner. Depressioner tillsammans med aggressioner kommer sluta i kollisioner, men hur ska man undvika denna destination. Hur ska man ta sig härifrån.
Ångestklump i halsgropen och hjärtat dör likt löven på träden. Känslor hopar sig i moln av svärta och orden tystas utav smärta. Jag förvinner med vinden och om jag inte missminner så var det ingen som märkte. Jag var inte där, och frågan är om jag någonsin varit det. Lågan som tidigare satt min själ i brand var obefintlig. Jag hade slocknat och det som en gång levt i mig var inte längre kvar. Jag irrar omkring på skogens stigar i höstens mörker. Letar efter någon som kan visa mig hur. Hur man tänder en gnista som så länge vissnat.

inte nu, kanske sen

publicerat i texter;
 
Det går inte. Jo men det måste gå. Du fixar det. Nej, det går inte. Jag är kvar här, kvar på bottenskrapet. Men du förstår inte, du är ju nattens stjärnor, du är ju eldens brinnande lågor, du är ju världens alla skratt i kör. Jag älskar dig. Och jag älskar dig, always and ever. Men har du glömt? Jag glömmer väl adrig, men jag vet att du är stark. Och jag som trodde du slutat tro på det. Men darling, inte skulle väl jag. Nej, inte skulle väl du. 
Här sitter jag och längtar. Längtar och längtar. Kväll efter kväll. Längtar bort, längtar tillbaks, längtar efter ingenting och längtar efter allting. Jag har aldrig glömt, hur skulle jag det. Jag blir väckt varje natt, men jag får inte berätta, för jag får inte skrämmas så. 
Du blir tyst, jag drar ner min tröjärm. Helvete också. Du letar efter min blick. Jag hittar din. Tom och kall och rädd. Jag har inte gett upp. Du vill prata. Det vill inte jag. Du vill förstå, jag vill vara oförstådd. Jag vill vara ifred, det är så mycket enklare att vara ifred. Imorgon är jag någon annan. Då glömmer  vi det här. Då ska jag skratta och du ska tro att jag är glad. Du ska tro att jag är fullkomligt beskymmerslös, och då kanske jag också tror på det.
 
 

Noll

publicerat i texter;
Och inte för att vara den. Men hur hittar man hem? Jag har irrat på denna långa, nattsvarta gata så länge att jag inte längre minns vägarna tillbaks. Jag har fångat slag efter varann utan att jag återfann mig själv.
Någonstans, någongång. Då kommer jag komma hem igen. Kanske om ett år, kanske om två. Någongång. Kom ihåg mig då. Kom ihåg oss två. Kom ihåg allt vi delat och glöm då jag felat. Jag kommer finnas där och jag kommer vara lätt att leva med.