Något som var men som inte längre är

publicerat i texter;
 
bild/tumblr

Det var något som glömts. Kanske var det hennes pastellfärgade skor som han syftade på, kanske var det  hennes doft som han inte kom ihåg. Men något saknades, något som alltid brukade vara där. Det var något som glömts. Kanske var det de vita tak-dekorerna, som hon studerat varje natt i hans etta i stadens utkant. Kanske var det hans metaforer om en brinnade kärlek som brukade eka i hjärtats korridorer. Men det var något som hade lämnat en tomhet så kall som vinterns första snö. Framtidens drömmar fick en chockerande vändning. Numer var fantasierna om dem romantiserade vyerna från eiffeltornets höjder alla utan fulländning.

En opersonlig etta i stadens utkant, där hon satt prägel med hennes rosiga sinne. Och ingen kunde ana att deras flyktväg skulle vara ifrån varann, när det färggranna försvann. För de trodde aldrig att ert drömland skulle sluta i brand. När elden slocknat och askans gråa rester låg utspritt över de vita trägolvet, tog hon hennes pastellfärgade skor och gick. Och det enda som fanns kvar var hans visking om deras forna kärlek i en metafor, i ett tomt och slitet skick.

 

Kommentera inlägget här :