Jag irrar omkring på obelysta vägar i total mörker. Letar efter någon som kan hjälpa mig ut, gömmer mig för dem som vill hitta mig. En ond cirkel cirkulerar och jag kommer att kapitulera. Bland mörka stigar och svarta tankar kommer jag snart brisera. Allt jag kan höra är mitt hjärta pulsera. Ojämna takter kompade med ojämna steg.

Vad ser du när du tittar på mig? Kan du se att jag egentligen inte ler, kan du se vad som faktiskt sker? Bortom simulerade skratt och betydelselösa konversationer, kan du se vem jag är? Kan du se all misär? 

Miljoner fiktioner om hur jag kunde vara. Biljoner illusioner om hur livet kunde vara. Triljoner verisioner utav mina abstraktioner. Depressioner tillsammans med aggressioner kommer sluta i kollisioner, men hur ska man undvika denna destination. Hur ska man ta sig härifrån.

Ångestklump i halsgropen och hjärtat dör likt löven på träden. Känslor hopar sig i moln av svärta och orden tystas utav smärta. Jag förvinner med vinden och om jag inte missminner så var det ingen som märkte. Jag var inte där, och frågan är om jag någonsin varit det. Lågan som tidigare satt min själ i brand var obefintlig. Jag hade slocknat och det som en gång levt i mig var inte längre kvar. Jag irrar omkring på skogens stigar i höstens mörker. Letar efter någon som kan visa mig hur. Hur man tänder en gnista som så länge vissnat.