Och inte för att vara den. Men hur hittar man hem? Jag har irrat på denna långa, nattsvarta gata så länge att jag inte längre minns vägarna tillbaks. Jag har fångat slag efter varann utan att jag återfann mig själv.
Någonstans, någongång. Då kommer jag komma hem igen. Kanske om ett år, kanske om två. Någongång. Kom ihåg mig då. Kom ihåg oss två. Kom ihåg allt vi delat och glöm då jag felat. Jag kommer finnas där och jag kommer vara lätt att leva med.