/ Gammal bild från vintern

 

Osäkerheten spökar när självförtroendet sviktar. Jag känner hur svartsjukan ökar och jag är inte längre jag. Mina hjärtslag tappar takten ju längre bort dina händer flyr. Jag förstår inte hur kort det blev. Något slags kärleksbrev tappat på vägen. Men jag har lappat mitt hjärta för sista gången. Jag tänker inte längre lystra den här sången. Jag betraktar från balkongen, som en skärrad fånge. Jag står kvar i samma fotspår, famlar i samma vrår. Jag stammar fram mina blygsamma kärleksförklaringar. Jag vill att du uppmärksammar mina tappra försök att referera till mina känslor i klichiga fraser. Om jag ska citera vill jag hänvisa till Håkans rader:

- Vad jag bryr mig om nu, är att du kommer nära mig, även om det är försent att älska dig. Vad jag bryr mig om nu, är att från samma säng, lyssna till samma regn.

För när molntäcket sköljer över staden, behöver jag dina fingrar lirkade runt mina. Jag vill driva bort dina tvivel och riva dina murar som stänger mig ute. Jag kan inte fortsätta vänta för det spränger mitt inre.