Du måste göra det här, du måste vara såhär, du måste kunna det här. Du måste vara perfekt. Så jävla perfekt. Annars misslyckas du och då går hela livet åt helvete. Är det de du vill? Va!? Nej, du vara perfekt. Dåliga dagar existerar inte i dagens betygssystem. Lilla gumman, hur tror du det går till för de omtalade uppe i skyskraporna? Nej, dåliga dagar existerar inte.
Jag kaskad spyr över denna vardag som jag lever i. I ett rum (med kallt ljus och människor jag vet ingenting om, och dem vet ingenting om mig) ska jag lära mig saker om renässansens nya världsbild och realismens industrialisering. Jag ska sitta och känna mig ensammast i världen i ett rum tillsammans med tjugoåtta andra elever. Det är jag och massa andra ungdomar, som senare ska kastas ut i verkligheten. Den kalla, hårda verkligheten där man är ingen eller någon. Och vem är jag om jag blir ingen? Vem är jag om jag inte lyckas göra storverk? Lyckas göra historia. Ja, vem är jag när verkligheten slukar mig och jag försvinner långt härifrån.