Nu är jag tillbaks igen

publicerat i texter;
 
Här är jag igen. Efter en veckas tystnad så försöker jag yttligare hålla kvar i er som fortfarande tittar in här. Det är så tråkigt, för skrivandet kommer inte på naturlig väg längre. När jag väl skriver så tvingar jag fram små ord som känns oerhört betydelselösa, för vem kan få något äkta när det inte kommer från hjärtat.
Men här är jag igen. Fortfarade lika tom och trasig. Sömnlösa nätter som resulterar i okoncetrerade dagar som jag försöker att drömma bort. Ensam men inte ensam. Och i mig är det något slags trassligt nystan av känslor som hugger i varje steg. Omöjligt att reda ut de där skära små trådarna som sliter i mig.
Här är jag. Idag frågade någon hur det är. Vadå sa jag. Ja, hur det är med allt annat. Trots att ögonlocken brände och jag ville berätta hur ont det gör i mig varje andetag, så sa jag att med mig är det bara bra och simulerade ett fnitter för att unvika följdfrågor. Ibland kan man undra om människor där runt omkring inte ser. Eller om dom kanske inte vill se. Ja, att man går sönder alltså. För kanske är dem för upptagna med att styra upp deras egna kaosartade hjärtan i höstens ilande kyla.
Här är jag igen. Upptagen med att lyssna på andra. Lätta på deras tunga axlar. Så upptagen att jag glömmer bort mig själv. Så upptagen att jag har glömt bort när jag senast gjorde något för mig. Så upptagen att jag inte ens vet om vad som gör mig så bra, för att just jag är jag.

Kommentera inlägget här :